tisdag 10 mars 2009

Hallå älskling...

titta vad som finns under takskivorna i hallen :-)



NÄÄ, jag menar inget speciellt...
och inte har jag dragit ner något hörn för att se bättre
(den här gången...hrmhrm...).

JAAA, jag vet att halva hallen är färdig
från taklisterna via panelen ner till golvsocklarna!!!

Du behöver väl inte hetsa upp dig så...suck...
jag vill ju bara visa vad som glimtade fram
när jag stod på stegen med näsan upptryckt i taket.

Förresten så är jag alldeles strax på väg att köpa en ny stege...
för den gamla rappliga är ju livsfarlig
om man ska vara högt upp och gno runt ;-)

Ha en bra eftermiddag på arbetet,
älskling, raring, ljuva skatt,
och massor med pussar & kramar.

Vi ses i kväll ;-)

5 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Du är helt underbar!! Sitter här o skrattar så tårarna rinner. Kan se dig hänga på rackelstegen med kameran i högsta hugg... *gapskrattar*.

Jag är likadan o har precis nu kommit på något som jag redan vet att min kära inte kommer att gilla... Men samtidigt så vet jag att det kommer att bli så bra så... *skrattar*.

Kram

Elzie sa...

Jag måste bara få kommentera det här. Du står på en ranglig stege med näsan uppe i taket? Den stegen lär vara något lång då? För som jag minns det så tillhör du, liksom jag, pygméerna här i världen, ha, ha. Hur vågade du stå på tå så?
Stackars "Petter". Nu får han kärleksbrev via bloggen också. Vart ska det här sluta?!
Ha en bra kväll vännen.
Kram Elzie

Ullis/Leva på landet sa...

Tänk vad gullig du är som låter mannen få så gulliga inlägg tillägnade sig, *s*. Hoppa satt du inte går och druttar ner från den rangliga stegen.

Kramisar Ullis

Erika sa...

Jag hoppas verkligen att man får se mer bilder på det som skymtade där under.

Stina sa...

Har funderat på vad det är du visar...på eftermiddagen när jag tittade tyckte jag mig se tegelsten...hihi, men nu kom jag på...tror jag. Kan det vara ett trätak som skymtar fram?

Stegar är ett kapitel för sig...de flesta är rangliga, eller så beror det på att jag alltid står snett och sträcker mig för mycket...jag tillhör inte heller de långa och ståtligas skara :))

Kram Stina