tisdag 2 oktober 2007

Kärlek;-)

Husets FULASTE växt...

men den käraste;-)

Min 19-åring tycker inte att jag ska berätta om den här kaktusen...-"Då tror dom ju att du har en konstig man!"...fniss... Det är klart att karlarna håller ihop, men det är OK för älsklingen att jag berättar...

När jag var gravid med mitt andra barn för 20 år sen hade jag foglossning så att jag fick gå med kryckor i över 6 månader. Eftersom det var jobbigt för mig skulle jag sättas igång en morgon så att "ungen skulle komma ut nångång"..., men hon ville inte första gången så jag fick vila 2 dagar och sen gjorde vi ett nytt försök...hon ville egentligen inte då heller, men till slut kom tösen sent på kvällen. Jag ska inte trötta ut er med någon ingående beskrivning av den jobbiga förlossningen mer än att min första tanke efter att allt var över och lillstumpan äntligen hade börjat andas och fått fin färg var att "ALDRIG MER"(sa jag då ja...fniss...men det kom en till iaf:-).

Dagen därpå kom min älskling upp på BB, jätteglad och nöjd över gårdagens resultat med en, citat:"skithäftig blomma, den är så snygg"...jaha...jag öppnar omslagspapperet...och vad ser jag?!
Jodå, det är samma kaktus som på bilden...
Ja vad säger man...dom andra mammorna på salen hade fått fina buketter från sina bebisars pappor...jag fick en KAKTUS!!!
Jag lyckades hålla god min (för man har ju fått en god uppfostran...fniss...) tills han hade gått, men sen kom tårarna,och jag skämdes över den okänsliga knölen!

Idag kan vi skratta så tårarna rinner och vi får ont i magen över hans entusiasm och min reaktion över den älskade kaktusen som är den käraste växten som jag har...men det var inte sååå kul dom första månaderna kan jag ju säga...GAPSKRATT...

36 kommentarer:

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Jaaa vad säger man...hihi..ja det va en rolig historia.Förstår den första reaktionen..hahaIbland kan det mest otroliga saker bli mest kärt för en.
Ha det gott// Pernilla

Jessan sa...

*gapskratt* Män är för roliga i bland....man undrar lite då och då hur de tänker....kul historia!

Handplockat sa...

*ler*

japp den drömmen ligger högt på önskelistan

visst är lusthuset en kramell

ha en go tisdag

Ardisia sa...

Kan förstå hur du kände när du öppnat förpackningen, besvikelsen blandad med alla hormoner..

Karlar... Kul att du ser de roliga i historien i dagsläget :D


Ha en underbar dag! Kram

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Ja karlar kan vara roliga ibland...
Men tänk på att du har kvar din "BB-blomma" efter alla år, det har inte dom andra...
Så han var nog inte så dum, din man iaf.
Kram
Marie

Anonym sa...

hihih, låter som något som min man skulle kunna gjort, ler!

Lilla Blanka sa...

Haha, ja män är så ibland, på sätt och vis är det väl därför vi gillar dem, de är charmiga på ett lite lufsigt sätt. Kul att du har den kvar efter alla år!

Tingeltangel sa...

Det var en charmig historia till en charmig kaktus. Förstår att du vårdar den ömt.

Nygammalt sa...

Tänk så tokigt det kan bli ibland? Tur att ni kan skratta om det idag, och att det inte sitter i som en ilsken tagg...
Ibland förstår liksom inte killar riktigt...*hi hi*
Kram.

MiaMaria sa...

Den var bra! Hi,hi,hi,hi.....
Trevlig kväll!
Miamaria

Broarne sa...

Kakusar är bra de överlever nästan allt...
Annmarie

n o r d i n g å r d e n sa...

Ha ha, jag blev riktigt full i skratt, ... tja, det är inte så lätt alla gånger att vara man, de försöker men det blir inte alltid så bra och rätt, men tanken var ju god i af... jag förstår att den idag är ett kärt minne, även om det är husets fulaste växt! ; ) Mari.

Karin Krut sa...

*skrattar* Vilken härlig historia! En kaktus. Vilken tur att vi ser bortom alla dom där konstiga gåvorna :D
Kram Karin

linnea-maria sa...

Ja usch ja jobbiga förlossningar har man ju varit med om, när det har gått ett tag så vill man bara lägga sådana erfarenheter bakom sig. Vilken omtänksam gubbe du har...å inte fattade han symboliken heller. Men du fick i allafall en blomma! /linnea-maria

Marie sa...

Ja det var en rolig historia, hihi. Kul att du fortfarande har den kvar. Usch, jag gick också på kryckor på grund av foglossning när jag väntade mitt andra barn så jag vet precis vad du pratar om.

Kram Marie

♥ Pia... sa...

Hej...det var väl en fin saga...tänk att få berätta den för barnbarnen en gång i framtiden:)..PIA

.:Klara:. sa...

Karlar kan ... verkligen alltså! Förstår att du var gruvligt besviken. Men du ska vara glad att du fick NÅGOT alls... min "okänslige knöl" till karl kom tomhänt efter första sonens födelse. Jag lyckades hålla mig tills han gått o sen stortjöt jag för alla andra hade fått mor-son eller mor-dotterbuketter minsann. Dagen efter avslöjade han att han hade köpt flera fina krukväxter... tyckte att jag kunde få dem när jag kom hem. Den ena var en benjaminfikus som blev enorm... så enorm att jag till slut fick kasta den.
När tvåan o trean kom fick jag buketter på BB... han lärde sig ;)

WhiteVintageDreams sa...

Ååh vad jag skrattade ;)...men jag hör ju att att han köpte den från hjärtat. En riktig kärleksblomma *fniss*.
Ja, ibland är vi olika...men det är en söt historia ;).
Häftigt att du har den kvar!
Kramar

Nilla sa...

Tack för din snälla kommentar, och visst är det så man tänker: Aldrig mer! Och innan det är ens helt klart så har man en massa nya ideér redan =)

Tack för ett gott skratt! Det där låter som nåt min man hade kunnat göra ;)

Hoppas du får en fin dag!
Kram

Ljuva ro sa...

ojoj! Man är ju lite extra småkänslig just efter födseln oxå, jag hade gråtit floder!! På alla hjärtans dag som nykära fick jag ett hjärta fylld med SVART lakrits! Alla andra fick något rött eller annat i kärlekens tecken, men jag fick svart godis, hihi! Nu var det ju ändå en kärleksfull tanke bakom, "du gillar ju laktis mest av allt" precis som att din man tyckte kaktusen var häftig!

♥Linda♥ sa...

Vilken häftig historia!!! Ett minne för livet! Hur många av de andra mammorna tror du kommer ihåg hur deras blombuketter såg ut...nä, de är sedan länge glömda men du glömmer aldrig din, o det är ju tanken som räknas!/ Linda

Anonym sa...

Hahaha..va roligt! Förstår att du inte uppskattade den just då...särskilt inte efter en besvärlig förlossning...att få en blomma som då dessutom gör ont!..hihi..men förstår att ni skrattar åt det idag, kul att ni har den kvar! Himla fin kruka på den! Kram :)

Anonym sa...

Verkligen svårt att hålla sig för skratt när man läser din härliga historia om kaktusen. Ja ibland förstår man inte hur karlarna tänker... Men man brukar ju säga att det är ändå tanken som räknas :) Och du får väl tänka så den här gången...

Kram Kram
Carina

Lisa(vitapelargonerochzink) sa...

hihi...ja det var en rolig liten historia...kaktusar!kram

Elzie sa...

Ja, Herre min je!! Jag tror nog att du är den enda av mammorna som har kvar din BB-blomma i alla fall. Fast nog var det lite "rart" så att säga. Själv fick jag tjusiga rosor som stod till dan efter!! Ingen bra pr för den blomsterförsäljaren.
Kram Elzie

Annika sa...

Vilken härlig historia, och det där med aldrig mer känner jag minsann igen.
Har sagt det två gånger men ändå sitter man här med tre=)

Ha de bra, kram Annika

Maria sa...

Låter precis som något min man skulle kunna göra...har en liknande händelse som fick mig att gråta, men jag ska inte "hänga" ut min kära man här...

Mallan sa...

*Ha ha ha* Jamen, den finns ju kvar o en bukett blommor hade du fått kasta efter bara ett par dagar...eller hur! O det är iaf tanken som räknas! *ha ha ha*
Kramis Malena

faster atta sa...

Hihi.... Jag förstår varför du håller blomman kär!

Skatan sa...

Ja du, vad skall man säga? Kul att ha den kvar!!

Sov gott.

.:Klara:. sa...

Nä för sjutton - vad är väl en förlossning mot en karls förkylning?! Han har legat på soffan i tre dagar nu... inte ens klarat av att städa upp lite i köket... ja suck.
Våra tre fick vi på fem år så det fick allt gå undan för honom att lära sig det där med blommor på BB ;)

Lavendel & Romantik sa...

Jag tycker att det va skitkul :-) varför bara rosor när det finns kaktusar garv...Ha det gott Kram/Majsan

Min Skattkammare sa...

Vilken filur, maken din! Kaktus.......hur tänker dom?? Ha ha! Men den har roat er i 20 år!! Det är inte illa, det!
Tavlan jag målat är inte ödehuset från barndomen. Minns inte hur det såg ut riktigt.
Ha´en bra dag!
Kram kicki

LustochLängtan sa...

Oj, vad roligt hihi.. :) kanske inte just då men kul att få ta del av nu. Klart att du vill ha kaktusen kvar vilket härligt minne!

PS. Håller inte på något särskilt lag, är inte så intresserad av sport. :) Anita

Dubbelörn sa...

Vilket härligt minne! Tack o lov att man skratta åt det mesta... åtminstone efteråt... ;9

Kramar

vinklar o vrår sa...

haha, vilken rolig historia. Förstår att du inte blev så glad DÅ kanske, känslig som man är då också... men vilken tur att ni kan skratta åt det nu =)
kram