Alkoholförvaring :-)

Älsklingen har gjort ett alldeles egendesignat vinställ som hänger på väggen i matdelen av vardagsrummet.

Jag var MYCKET ovillig att titta på dom böjda plexiglas-delarna när han entusiastiskt kom och visade mig dom på våran favvo-loppis... och totalt emot att överhuvudtaget lyssna på honom och hans idéer när han gick igång där!

Det gick några månader och jag trodde att han hade slagit bort alla tankar på dom... men en vacker dag kom han hem stolt bärandes på en gammal bräda under armen och en kasse med sina älskade plexiglas i näven.

Så går det när man inte har koll på vad han gör alla gånger...suck...

Det tog inte många minuter innan vinstället var klart... och helt klart godkänt av en mycket stolt fru som medgav att:

-"Åhhh så fel hon hade!"... (den här gången) ;-)

En liten trälåda införskaffad på samma ställe blev en sprithylla... som gjord för 200 ml-flaskan och det pyttelilla snapsglaset.

Är man försiktig med spriten så är man...fniss... ser just nu att någon har tömt flaskan och inte fyllt på den igen :-(

Ovanpå har jag ställt en liten målad tavla som jag tycker om.

Så här ser det ut på väggen... lite tomt, men helt OK ändå.

Jag har blivit utmanad om "BÄST&PEST" i mitt hem... måste tänka igenom vilket först innan jag återkommer senare i veckan med resultatet.

Pallar

Vi har en del stoppade fotpallar i det här huset som jag har gjort själv... nåja, med viss assistans av älsklingen förstås ;-)
Den här stora pallen, som finns med i förra inlägget, har hjul som är köpta för nästan gratis på en loppis någonstans, någon gång...
Jag har MYCKET "bra-att-ha-fynd" som förr eller senare kommer till användning :-)
Och OM jag går med på att rensa ut enligt älsklingens önskemål, så går det inte många dagar förräns jag saknar det som har åkt iväg :-(
Det slår ALDRIG fel!!!

Jag använder en lagom stor spånskiva som botten där jag skruvar fast benen/hjulen/fötterna.
Som stoppning skär jag till lika stora bitar av tjock skumgummi som botten är... ibland är det bara ett lager, ibland två, beroende på hur hög pallen ska vara.
Sen limmar jag fast skumgummit på plattan, annars kan det "halka" runt när man använder pallen, och det är inte sååå kul...
Utanpå skumgummit lägger jag fibervadd, för att jämna till om det är lite ojämnt, och fäster det samtidigt som tyget med häftpistolen.
Det gäller att dra tyget lagom hårt så att det inte blir för löst eller för spänt...
För det mesta viker jag in kanterna i hörnen, men det går även att sy ett fodral som man trär över och nitar fast... det beror på hur bråttom jag har.

Nu får ni inte bry er i hur pallen och golvet ser ut på dom här bilderna... det finns nämligen planer för båda ;-)
Dom här benen har jag tagit från ett litet loppisskåp och gjort en pall av istället.

Just nu tror jag att jag ska måla benen vita och klä den i fuskfårskinn...

men det kan mycket väl hända att det blir något helt annat till slut :-)

Dom här fötterna på pallen har en färg som är en kvarleva från mitten på 80-talet...fniss...och så färggrann var jag på MÅNGA saker på den tiden :-)
Förut hade jag ett rutigt tyg med bollfrans runt om som var sååå snyggt (tyckte jag då iaf), men efter att det bara var trådar kvar av det, så klädde jag om den och skulle även måla om fötterna...sen...och det är läänge sen nu.
Pallen står inne hos sonalyckan så jag ser den inte så ofta, annars hade jag nog tröttnat för länge sen och målat dom med den svarta färgen som jag har ståendes nere i källartrappen.

Assistens får jag alltid av älsklingen när det är fråga om att använda VERKTYGEN...hmmmm... undrar om det beror på att han är rädd om dom... eller beror det på att han inte gillar blod...?
Han är speciellt pjåskig när jag tar i en kniv som inte är en slö fjantig matkniv.
Han kommer nog ihåg hur det gick den gången för många år sen som filékniven slant igenom lite fingrar på mig vid en tapetsering... å blodet det rann INTE...fniss...utan det stod som små nätta fontäner från fingrarna tills han i paniken hittade en KLÄNNING som han virade runt handen på mig.
Han tål inte blod, stackarn... utan min stora starka man, dvs klippan i mitt liv, svimmar som den finaste herrskapsfröken när det blir tal om nålar... sprutor... blodprov.... ;-)

Färggrällt!!!

Nu får ni kisa med ögonen så ni inte förblindas av färgerna när ni ser en del av vårat vardagsrum ;-)
Den här "gamla" tallriken står på matbordet därinne, men jag visar inget mer av det för det har jag gjort förr, så det är bara att gå in på matrum bland mina etiketter om ni vill se mer av det...
"Gamla" tallriken är inte så förfärligt gammal (25 år bara), men av dussinet fullt så är det bara 3 kvar nu för tiden, därför så kallar jag den "gammal"...

Jag köpte det här blommiga tyget... som passar till soffan... för halva priset i somras och sydde hissgardiner till båda fönstren.

För att det ska matcha därinne... så att jag kan slappna av och inte reta upp mig på det som inte "passar in"... så bidde det beiga kuddar, som på väggarna, och även turkosa som i gardinen och till det fick jag tag på en matchande fleecepläd på den lokala ICA-affären till en otroligt billig penning!

Över ryggstödet har jag lagt ett täcke instoppat i ett påslakan som går i vitt och olika blåa ränder.
Täcket är jätteskönt att bre över sig när det är småruggigt i rummet, vilket det ofta är pga dom "otrooooligt charmiga och pittoreska"...ironi... okopplade fönstren som vi inte har hunnit byta ut därinne ännu.
Älsklingen är ingen riktig kuddälskare så det är inte ofta dom får ligga så här på rad minsann, så passa på och njut nu ;-)
Bordet har varit mörkbrunt, men är numera vitt, och det är meningen att alla TV-dosor, telefoner o dyl ska vara på hyllan under... men det är inte speciellt ofta det inträffar :-(
Det är så litet bara för att vi ska få plats med den sköna fotpallen som alltid används när vi tittar på TV-n som står framför det hela... men den tänker jag INTE visa!
Fotpallen har fått ett löst överdrag av samma tyg som hissgardinerna och är bara att slänga in i maskin när det behövs fräschas upp.

Bokhyllorna är vanliga Billy-hyllor från IKEA som fick sig en omgång med vit färg i somras.
Tidigare var dom mellanbruna...ryyys... men nu är dom så vita och fina så :-)
Golvlampan som står mellan soffan och fönstret är en gammal goding som är inköpt på loppis för en massa år sen och som jag näääästan målade vit i somras.
Nu får den vara orginalfärgad för att bryta av lite... kanske en annan modell på skärmen framöver bara... är inte riktigt nöjd med resultatet av min kreativitet...fniss...i somras... :-)
Mattan är en gammal matta från IKEA som har legat ute i förrådet i ett stort antal år, men som efter en ordentlig tvätt fick komma till användning igen.
Direkt till höger om mig är matrumsdelen, till vänster om mig står TV-bänken och en bit rakt bakom mig är dörren in till vårat sovrum... så nu vet ni hur det ser ut därinne ;-)

Ser ni att jag har turkosa och beiga krukor i fönstret...fniss... ?

Tjejfest!

Jaha, nu har det gått en vecka sen jag var på tjejfest...

och tiden är nu kommen för att avge rapport om den :-)

Först måste jag förklara att jag tyckte att

bilderna var alldeles knivskarpa under kvällen..

och även på natten när älsklingen hade hämtat mig...

ända tills han skrattade högljutt när han kikade igenom dom!!!

Han påstod att inte en endaste bild inte var suddig...

men så fel han hade!!!

Det är iaf 2 stycken som är helt skarpa och

ett par som är OK, men resten behöver vi inte fundera över

varför dom blev som dom blev...skratt... ;-)

Det här är värdinnan som håller på att lägga upp förrätten...

championstuvningsfyllda krustader...

och till varmrätt fick vi en jättegod cabanossgryta...

tror jag att den hette...

Efter varmrätten så öppnades baren...fniss...

skämt åsido så hade den redan öppnat när vi kom dit ;-)

Kl.21:00 var det dags för DISCO-BOWLING...

men inte var det någon musik direkt som föll vårat gäng i smaken!

Den här gången höll jag mig ifrån att ligga på rygg ute på banan...

hrm...men nu pratar vi inte mer om det ;-)

Efter bowlingen var tjejerna (35-76 år) i fin form och dansen började!

Villkoret för att jag skulle komma var att jag INTE behövde sjunga kareoke...

och det behövde jag inte fick jag löfte om...

men vem tror ni stod och vrålade för full hals när klockan var 00:30?!

Och alldeles självmant hade hon tagit micken dessutom :-)

Det var helt enkelt SKITKUL att sjunga sing-star,

och med ljudet på TV:n högt uppskruvat så min hemska sångröst

inte hördes alltför mycket var det ju dessutom alldeles ofarligt :-)

Som ni ser så gick vi in för det här på blodigt allvar...

och det blev bara mer och mer seriöst ju längre natten gick...skratt...

Det är ju tur att festen var i en fristående villa,

och att dom närmaste grannkvinnorna oxå var med i änglakören...fniss...

Det var allt som hände den kvällen... iaf om man snabbspolar ;-)

Ha en riktigt härlig vårhelg alla cybermänniskor!!!

Tunnbrödsbakerskor

I köket sitter det ett fotografi på min älskade... och mycket saknade... mormor när hon bakade tunnbröd, eller om det var "kavelgris" kanske...
Kavelgris är lite tjockare och mjukare än tunnbröd, och såååå gott som det smakar i bagarstuga när det fortfarande är ljummet... med smör på som är lite halvsmält... åhhhh... det går inte att beskriva med ord hur gott det är!!!

Bredvid min mumun (= mormor på älvdalska, som är mitt "modersmål" egentligen) till vänster, står hennes svägerska Mait-moster... dvs min farmors syster som var gift med min mormors bror.
Hängde ni med?
Mait kom till mormors föräldrars gård i unga år... träffade kärleken i den yngsta sonen på gården och blev helt enkelt kvar där... gift och mor till 4 barn.
Eftersom jag har tillbringat mycket tid hos mina morföräldrar, och gårdarna är grannar, så blev Mait som en extra farmor till mig där jag åt stekt ägg med ketchup... huuu tycker jag idag... vetebullar utan pappersformar... jag var mycket imponerad av hennes fint snurrade bullar... hängde med henne när hon var på baptisternas söndagsskola (på lördagarna)...
Hon har precis fyllt 81 år och still going strong :-)
Det här fotot är taget någon gång tidigt på 50-talet, och när jag tittar på dessa två kvinnor i sina arbetskläder som är mjöliga och igenstängda med säkerhetsnålar både här och där, så minns jag
all den värme och närhet som dom gav mig :-)
(Om ni klickar på bilden så ser ni detaljerna riktigt bra.)

Mormor gick bort för 11 år sedan, och Mait träffar jag alltför sällan nu för tiden, men en stor del i min uppväxttid hade dom.