Äntligen färdigt...

...och det blev precis så där "lagom rutigt"

som jag hade tänkt mig :-)

Här har vi tejpat upp rutorna
...stön & suck...
och det var nog den värsta biten enl mig,
medans Älsklingen tycker att
mätandet och streckdragandet var värst!

Det gällde att ha hjärnan och ögonen med sig
så att man tejpade rätt ruta ;-)

Efter det var det ju lika viktigt att man
förseglade tejpen med den mörka gråa färgen,
för man vill ju inte att ljusa färgen
kryper in under tejpen och förstör den

...förhoppningsvis...raka kanten.

Efter första strykningen hade jag en klump i halsen
och tänkte tyst för mig själv att
det här kommer jag inte alls att tycka om!
Färgen täckte inte och rutorna var olika stora
...åh fy vad fult efter allt jobb...
och hur ska jag ens tordas knysta det minsta lilla
till Älsklingen, som har slitit så,
att jag vill måla över allt igen
och inte ha kvar rutorna?!

Som tur var så knep jag igen truten

och målade ett lager till istället ;-)

Det var så spännande
när första tejpremsan drogs bort!!!
Lika stora rutor och
skarpa kanter (nåja nästan överallt ;-)

Det fattades en tunn detalj bara...

...och det var den här tunna linjen
som går runt hela ytterkanten på rutpartiet.

Älsklingen är fundersam om

den ska vara lite tjockare,

men jag säger att vi väntar och ser
ifall den "växer till sig"

i våra ögon och duger som den är ;-)

Möblerat och klart!
Vill egentligen ha en annan färg på fåtöljen,
men jag väntar tills jag hittar det perfekta tyget...

Här sitter jag i fåtöljen och tittar till höger...

...och här tittar jag lite snett till vänster.

Väggen bakom kaminen ska åtgärdas framöver,
till dess väljer jag att låtsas om att jag inte ser den ;-)

Ja visst ja...Älsklingens "SNILLEBLIXT"

...fniss...

bestod i att använda handslipmaskinen

...jättebra & fiffigt...

MEN inte en enda tanke på att

plocka undan,

stänga dörrar,

skärma av öppningar med tjockt tyg,

lägga över tyg över den VITA soffgruppen

mm mm!!!

Så här såg det ut mer eller mindre i hela nedervåningen...

men järnspikars så rent och fint det är numera;-)

Ja visst kunde väl jag ha styrt upp det lite
när han gick igång på alla cylindrar med
maskinen och alldeles nya slipband,

men jag var liksom inte inne just då,

och upptäckte inte det hela förräns

sonalyckan kom utfräsandes genom ytterdörren,

hållandes sin (fd) svarta jacka i handen,

och ifrågasatte stark om vi visste vad vi höll på med

...skratt...!

Jag kunde bara hålla med honom om att
jädrans vilken miss det bidde den här gången :-)