Jag har varit "hem" till Älvdalen i helgen.
Där finns fortfarande morfar och mormors gård kvar i syskonens ägor.
Fastän dom har gått bort för några år sedan,
så känns det som igår som man sprang in och ut i huset,
runt på gården (och i granngårdarna) ...
Min mammas moster var gift med en pressfotograf på StockholmsTidningen,
och han tog en massa kort i vardagen under många år,
så vi har en hel kartong med kort som det är roligt att plocka i :-)
Dom här två korten är från 40-och 50-talet någon gång ...
På det översta är det min mormorsfar, mormor och morfar som räfsar hö,
och på den ängen var jag ute och gick i lördags...
Snacka om att veta var man har sina rötter!!!
På det undre är kraftkvinnan som "drar" upp kon på flaket min mormor.
Jag vet inte om dom skulle flytta upp till fäboden med korna,
eller om kon skulle till tjuren för betäckning...
Om det var det sistnämnda så förstår jag det totala motståndet hos kossan...
ner till den stora tjuren, och bara... IN-UT-SPRUT!!!
Inga varma känslor där inte...fniss...!
Om man tittar noga på damen som står med ryggen närmast kameran,så ser man,
vilken "charmig" (hittar inget annat ord) lappning hon har gjort
på klänningsbaken:-)
Ett par av dom som står runt om kommer jag ihåg från när jag var liten,(men då var dom betydligt rynkigare...).
När jag tittar på dom här korten blir jag allt bra varm i kroppen...
för den byn där dom är tagna...
det är "hemma" för mig, och kommer alltid att så vara...
PS. Det gick inte att se (fastän man förstorade bilden) lappningen på klänningen,men hon har tagit stora rutiga tygbitar, och sytt fast där den har nötts sönder..., då höll den ju ett tag till:-)
9 kommentarer:
Måste vara underbart att ha så många foton att botanisera i! Själv har jag ett enda foto på min mormor och mig. Ett foto jag kapade åt mig ur mina föräldrars fotoalbum för många år sedan. Det finns inte så många bilder på mina mor- och farföräldrar, inga alls på släkten längre tillbaka. Får vi se fler av dina underbara bilder?
Jo visst far jag runt som ett torrt skinn på lediga dagar. Tillhör inte de som bara kan sitta still i timmatal och stter jag framför TVn så har jag alltid något handarbete på gång. ;)
Det gäller ju att vara smart:)
Ska nog lappa några kläder jag med..*fniss*
Nä, inte blir det så mycket av den varan längre. *ler*
Men de var bra mycket mer ekonomiska förr, eller hur?!
Kul med gamla kort och speciellt sådana som har ett personligt värde!
Kram Lallis
Kul att få läsa detta, vännen. Kramis
Roligt att ha så mycket minnen kvar! Kramis!
En hel kartong!!!
Vilken guldgruva..jag som har tvingat av min mamma de få kort hon har på min släkt. (Hon har dem ändå bara nerstoppade i en låda)
Du vilka fina lampor ni gjort. Vilken idé...jag tycker alltid det är så häftigt när någon kan tillverka något nytt av något som var ämnat att bli eller vara något annat. Det där lät krångligt men jag tror att du fattar vad jag menar. Jätte fin blogg du har!
Köket blir jätte fint.
Kram Katarina
Vad roligt att få se lite foton hos dig med. Är så speciellt med gamla familjefoton. Man vet vart man har sina rötter så att säga!
Det gällde att ta tillvara på det man hade, inget slit och släng här utan man lappade ihop det. Väldans fint! ;)
Ja, de flesta gamla porträttfoton är väldigt allvarliga, det var nog en väldigt formell sak att gå till fotografen. Kram.
Gamla bilder är en riktig skatt. Jag kan sitta och förkovra mig i såna bilder, tänka på människornas liv och leverne.
Ja inte var det nåt slit och släng som i våra dagar......kläder gick ofta i arv och lappades både en, två och tre gånger.
Vilka fina minnen du har där i dina gamla fotografier.
Klem!
Visst är det härligt med gamla kort som man rotar fram ur gömmorna. Har själv suttit och blivit nostalgisk i sommar med gamla album. Jättefina pressglaslampor.
Det är underbart med gamla kort. Jag har en heldel men tyvärr finns det ingen som kan säga vilka alla är på bilderna, skulle så gärna ha historian baka dem som du har.
Skicka en kommentar